Pernilla Lindahl

Jag kom i kontakt med Anna första gången 2004. Då hade jag en bullmastiffhane som började bli svag av ålder och krämpor och det kändes som om slutet var nära. Tack vare Annas försorg fick vi ett år extra med denna härliga hund. Vid det här tillfället hade inte lasern gjort sitt genomslag, utan Balzac, som han hette, fick någon typ av elektroterapi-behandling som han njöt och mådde mycket bra av. Dessutom simmade han i Annas helt nya och moderna hundsim två gånger i veckan och han var extremt fit ända till slutet.

Efter Balzac kom Bulten, även han en bullmastiffhane. Med honom hade vi mest besvär av allergier, men han var vid ett tillfälle diffust svag och öm i kroppen och jag tog honom till Anna. Hon tittade på honom för ett kort ögonblick och hittade direkt var han hade besvär och smärta. Hennes fingertoppskänsla när det gäller att hitta de ömma punkterna gör att jag med 100% förtroende lämnar över mina hundar i hennes händer. När hon hittat problemet skapar hon genast en handlingsplan som antingen innebär att hon behandlar ens älskling eller föreslår en veterinär som är både kunnig och intresserad av den specifika problematiken som ens hund har.

Efter dessa två herrar kom Gängan, en otroligt varm och god, men skör, bullmastifftik. Att hon hade en ryggproblematik såg jag tidigt, men sedan kom även knäskador som hon hade mycket besvär av. Anna var förstås involverad i att hjälpa mig få svar på hur illa det var ställt med Gängan och hon skickade mig till en underbar veterinär som konstaterade att Gängan hade spondylos av den svårare sorten. Vi gick på regelbunden laser hos Anna och Gängan njöt och mådde så bra av den behandlingen. Det var en otrolig energiboozt varje gång och så väl värd jobbfrånvaro och resa.

Efter ett tag blev hennes knä ett större besvär och trots flera olika undersökningar på diverse veterinärkliniker hade vi inte riktigt fått svar på om det var korsbandet som jag misstänkte hela tiden. Till slut lyckades en veterinär konstatera att korsbandet var rejält skadat, men då Gängan redan hade en lång journal för sina andra besvär så var han helt ovillig att operera henne. Jag vände mig då till Anna (igen) och vi resonerade fram och tillbaka så många gånger hur jag skulle tänka vilket slutade med att Anna rekommenderade en veterinär som besatt stor kunskap i korsbandsskador hos stora, tunga hundar. Gängan opererades och efter det levde hon ytterligare fyra år. Hon blev t.o.m. en ”gammal” bullmastiff. Självklart tog Anna hand om Gängans rehab med vattentrask och laserbehandling de första månaderna efter operationen. När det akuta var över så fortsatte jag och Gängan på egen hand med ett gediget utarbetat gympaprogram som vi dagligen genomförde minutiöst.

Summa summarum: när jag har en hund som jag ser rör sig dåligt eller inte verkar må bra börjar jag hos Anna. Hon tar sig tid att lyssna på det man berättar, hon förstår vad man ser och hur man känner och hennes blick på en hundkropp är ren magi. Det är som om smärtan hos hunden talar till henne. Efter det går jag gärna till en veterinär för då vet jag vem jag skall gå till och det finns en tanke om vad som skall ske.

Tack Anna för att du finns för oss och våra fyrbenta familjemedlemmar. Din vilja att förstå och ditt engagemang är enastående.

Pernilla & Java (än så länge frisk)